Jag velar inför min första ultrautmaning

Daniel Karlsson Träningstrolleri - för föräldrar Kommentarer

Jag har ännu inte satt något datum för när det är dags, men jag kan ju börja med att berätta vad det är jag ska göra. Utmaningen heter Ultra Interval Challenge och går ut på att under 24 timmar springa 10 km var tredje timme. Det blir totalt 8 mil. Den första milen springer man vid midnatt, nästa kl 03, tredje kl 06 o.s.v. Mer om detta kan ni läsa här https://www.youtube.com/watch?v=YyDOCoY5mik

Jag bestämde mig för drygt en vecka sedan att springa 10 km varje dag i 8 dagar för att symbolisera de 8 mil som utmaningen kommer att innebära. Efter det skulle jag känna efter när det var dags att ge sig på utmaningen. Igår hade jag sprungit färdigt de där 8 dagarna av 10 km och det har varit väldigt enkelt, måste jag säga. Starka ben, bra tryck i kroppen och ett bra flås.
Natten inför gårdagen var bestod dock av katastrofal sömn av många anledningar, där många av anledningarna går att härleda till små gulliga barn som just där och då inte alls var gulliga. När jag gick ut på sista milpasset igår var jag därför jättetrött och seg, något som höll i sig hela rundan och även kändes av kraftigt efteråt. Därför kändes det omöjligt att göra en rättvis utvärdering av vad de där 8 dagarna hade gjort med mig.

Jag har lovat mig själv att lägga in minst 2 dagar av väldigt korta och långsamma återhämtningspass innan jag kör igång den verkliga utmaningen. Men behöver jag fler långdistanspass i benen? Kanske, kanske inte. Jag står i detta nu och velar med mig själv om hur jag ska göra. Jag längtar till utmaningen samtidigt som jag är riktigt rädd för den. Rädd för att misslyckas katastrofalt. Vad kommer sömnlösheten att göra med mig? Överskattar jag mitt psyke och min fysiska förmåga? Jag har stunder då jag är övertygad om att jag kommer att klara av det galant och jag har stunder som just nu då jag tänker att 80 km faktiskt är alldeles för mycket för mig. Äh, jag tar en återhämtningsrunda idag och en imorgon, sen fattar jag beslutet. Tror jag …

Kram på dig

 

DELA MED VÄNNER

Kommentarer

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.