Att springa i sex dygn

Daniel Karlsson Träningstrolleri - för föräldrar Kommentarer

Fötterna värker, låren värker och hela kroppen skriker efter mildare behandling. Ber dig att stanna och lägga dig ner. Lungorna fräter på insidan och solen steker din hud på utsidan. Det är 30 grader varmt och t-shirten nöter mot din rödbrända hud. Du tuggar i dig lite frukt och trots att din kropp tigger för sitt liv efter mer näring och energi mår du samtidigt illa vid tanken på att äta mer nu. Du tar steg för steg och varje steg känns som en evighet. Du vet att det snart är över och att du sprungit riktigt duktigt. Du har gjort en enorm prestation. Men snart är det över. Du har sprungit i fyra dagar och fyra nätter och snart är det över. Bara två dagar och två nätter kvar …

Johnny Hällneby

Ja, ungefär så kan det kanske kännas att vara en ultralöpare under ett lopp som pågår i sex dagar. För en veckan sedan, klockan 15:00 tisdagen den 15:e Maj (2018) stod Johnny Hällneby på startlinjen. Han hade rest till USA tillsammans med Lotta Thörn, som agerade support, för att springa 6-dagars. Hans mål var att springa 900 km samt att slå svenskt rekord.

Lotta Thörn

Johnnys uppgift var att sätta den ena foten framför den andra enligt det strikt utarbetade schema som de ägnat mycket tid och tanke åt att utforma. Om han bara lyckades hålla vad de bestämt skulle han uppnå 900km och även svenskt rekord.
Lottas jobb var att hålla Johnny varm när det var kallt, hålla honom kall när han var varm, få honom att sova så bra som möjligt, hålla koll så han följde schemat, få i honom rätt vätska och rätt mat, massera honom, fixa hans fötter och att få honom att inte stanna. Oavsett vad.

De hade ordnat en husbil där Johnny kunde vara ifred och sova när schemat och Lotta sa åt honom att sova. Där kunde Lotta även husera och förbereda allting som krävdes. Själva banan är en mile, det vill säga 1,6 km. Den springer löparna runt på så många varv de kan under sex dagar och sex nätter. Pannbenenet som krävs för det skulle få vilken tyrannosaurus rex att fly för sitt liv.

 

En solbränd Johnny slår rekord i sexighet när han springer i pyjamasbyxor, skjorta och stråhatt

Så gick starten. Johnny låg ett tag några placeringar ner och när jag tittade in låg han trea ganska länge. Men en morgon då jag vaknade, jag minns inte om det redan var andra dagen men jag tror det, så låg han etta. Engagemanget i gruppen ”Heja Johnny på 6-dagars” växte snabbt och det blev ett underbart hjärtligt engagemang under de spännande sex dagarna och nätterna. Det skickades mängder av peppfilmer och hälsningar på sidan och jag lyckades få iväg videohälsningar ifrån Stephan Wilson, Tobbe Trollkarl, Jonas Ljung (Brynolf & Ljung), Markus Granseth (Bolibompa), Yankho Kamwendo (Bolibompa) och Shirley Clamp. Man blev enormt taggad av att följa Johnnys kamp och alla ville verkligen bidra med allt de kunde.

Värkande fötter

Johnny hade fördelat loppet i fyratimmars-sjok. Mellan dem kunde han sova, få massage och få sina fötter fixade. Sömn blev det inte mycket av. Hans schema och Lotta lät honom bara sova 1,5 timma per tillfälle och endast vid två tillfällen per dygn. Den tiden började dock när Johnny gick in ifrån husbilen tills dess att han lämnade husbilen så sömnen blev ungefär 2,5 timmar per dygn. Få kan nog tänka sig att gå sex dygn med så lite sömn även om man slapp springa och gå hela tiden.

Så hur gick det sen då? Det började med att en storm drog in vilket gjorde att alla löpare avbröt ett bra tag. Men de tappraste trotsade vädret så mycket som möjligt och sprang timme ut och timme ut i blåst och regn.
Johnny höll ledarposition hela loppet och vann till slut med ca 135 miles över tvåan Philip Eberts. Johnny sprang inte mindre än 547 miles/varv, alltså ca 880 km. En bedrift som är svår att förstå. Han slog sig in bland de främsta resultaten i ett världshistoriskt perspektiv och vid målgången, trots att jag inte kunde så några bilder av det hela, kom tårarna för mig hemma vid köksbordet. Jag satt där och stirrade in i datorn som visade antalet varv Johnny hade sprungit och jag såg att klockan slog 15:00. Det var över. Johnny hade gjort det som alla hade hoppats på så mycket. Det blev känslosamt när man följt det så nära trots att det som utspelat sig var så långt bort.

Den sista tiden fick Johnny även stöttning av sambon Ellen Westfält som även hon är en fantastisk ultralöpare. Hon flög över till USA för att kramar ur honom det där sista. Att Johnny hade både Lotta och Ellen på plats är jag övertygad om gjorde all skillnad i världen. De var så generösa med uppdateringar i form av bilder och filmer som gjorde att vi på andra sidan vattnet kunde följa loppet så gott det gick. Tack för det Ellen och Lotta!

Men är det verkligen bra att springa sådär långt? Det måste väl vara skadligt? Är det inte ren idioti? Jag är ingen expert, men kan rapportera att det finns många ultralöpare där ute och de verka inte trilla av pinn eller må dåligt i högre grad än andra. Tvärtom faktiskt. De är oftast långt mycket hälsosammare än övriga. Men min ambition är att inom kort träffa Johnny och intervjua honom om både det och annat här på bloggen.

Ellen och Johnny driver sajten och podcasten paceonearth.se

Slutligen vill jag rikta ett stort och härligt tack till dig, Johnny Hällneby, för att du inspirerar mig och andra och för att du sätter Sverige på kartan på med din helt otroliga bedrift. Vi är alla oerhört stolta över dig!

Johnny och Ellen driver tillsammans sajten paceonearth.se där de erbjuder löparresor, träningsprogram, en fantastisk podcast om ultralöpning och mycket mer. Kika in!

Har du som läsare bestämt dig nu? Ska du ut och springa i sex dygn? Bra! Träna i väldigt många år först bara, men lycka till!

Kram på dig

DELA MED VÄNNER

Kommentarer

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.