Acceptans och det förödande självförsvaret

Daniel Karlsson Träningstrolleri - för föräldrar Kommentarer

Minnesbild ifrån min första 20 km-runda. Jag hade accepterat mig själv som en tränande person.

Om du ännu inte läst inlägget ”Positiv vs negativ Träningsbild” så rekommenderar jag att du gör det före du läser det här inlägget.

Du vet nu vad jag menar när jag pratar om din inre bild av träning. Alltså det där huset som du måste rusta upp och försöka göra så vackert och inbjudande som möjligt. Enkelt summerat ska vi sträva efter att skapa en så bra uppfattning om träning som möjligt. Helst ska vår reaktion vid tanken på träning vara en varm och kärleksfull sådan utan några som helst negativa känslor. Tycker du att det låter orimligt och/eller konstigt? Må så vara, men om du känner så så vet du att du har mycket att jobba på, för jag vet att det går att uppnå. Jag garanterar att det går.

Men hur gör man då? Hur ska man förändra och förbättra sin inre bild av träning? Det finns inte ETT svar på den frågan utan många. Jag har under många år skrivit ner, filosoferat och experimenterat kring olika tekniker, knep och mentala verktyg vilket har gjort att jag nu äntligen har bestämt mig för att försöka dela med mig till andra. Dels genom den här bloggen och dels genom boken Träningstrolleri som jag skriver på så mycket jag kan. Det här inlägget ska jag ägna åt en av de viktigaste insikterna jag fått. En insikt som man måste förstå innan man börjar jobba på sin inre bild av träning. Det är också en insikt som har förändrat mycket annat i mitt liv och som givit mig en förståelse för varför människor tänker och beter sig som de gör i många frågor.

Flockdjuret människan

Vi människor, du och jag, är flockdjur. För flockdjur är det oerhört viktigt att tillhöra en flock och vi vill så mycket som möjligt vara som de andra i flocken. Vi är därför fantastiska på att anpassa oss efter flocken så att vi jobbar så bra som möjligt tillsammans. Flockens framgång hänger i mångt och mycket på att skapa en så stark gemenskap som möjligt som får flocken att känna hög tillhörighet och därigenom en ännu starkare vilja att fortsätta vara tillsammans. Gemenskap skapar långsiktig hållbarhet.
Men dagens samhälle lever vi ju inte flockar såsom exempelvis vargar gör. Man kan istället säga att vi har olika flockar i olika frågor. Vi har flocken som handlar om politik där vi gillar att omge oss av människor som har så snarlika uppfattningar som möjligt. Andra exempel är modelljärnväg-flocken, landstillhörighet-flocken och fotbollsklubb-flocken. Den senare vars överflock är det gemensamma fotbollsintresset men som bygger på flera småflockar som håller på olika lag. Men så har vi alltså den övergripande träningsflocken med liknande underflockar såsom löpar-flocken, gym-flocken och karate-flocken.
Vi mår bra av att tillhöra flockar och vi strävar hela tiden efter tillhörighet. Både medvetet och omedvetet. Ibland är det sunt och ibland är det osunt, men gemensamt har vi alltså den aktiva strävan efter att få tillhöra en eller flera flockar. Den strävan medför också ett massivt problem när det kommer till att komma igång med sin träning. Varför? Jo, på grund av …

Det förödande självförsvaret

Det är här skon klämmer och käppen sätts in i hjulet. Som flock har alla medlemmar en enda uppgift – att stärka flockens status och självkänsla. Att hylla sig själva. Det bästa höja flockens status är inte att hylla sig själva och fokusera på det positiva som man har gemensamt. Det är nämligen krävande och ineffektivt. Nej, den effektivaste metoden för att stå över andra flockar är istället att sänka de andra flockarna.
Ett ypperligt exempel på detta finner man inom politik där man ägnar mycket möda åt att peka ut sina motståndares svagheter istället för att berätta om sin egen förträffliga politik. Du har ju med all säkerhet sett exempel på det i varje partiledardebatt. Största fokus läggs alltid på att försöka få motståndarna att framstå som dåliga. Men hur hänger det ihop med träningen? Jo, på grund av det jag kallar för det förödande självförsvaret. Flocken kommer nämligen alltid att med näbbar och klor försvara sig själv. Ofta så till den milda grad att man, trots att man vet att man har fel, vägrar ett ge upp och fortsätter kämpa in i det sista. Trots enögd, med stukad svans och uppenbart besegrad får flocken aldrig se sig själv som besegrad. Det gäller också på individnivå vilket jag snart ska komma till.

Acceptera dig själv

Ett exempel på det förödande självförsvaret. (Bild: Pekka Strandroth)

Om du är en icke-tränande människa kommer du att på olika sätt att försöka försvara dig själv. Alltså försvara dina livsval, dina vanor och hela din person. Det här försvaret kommer att ske på en mängd olika plan, allt ifrån små omedvetna tankar till heta debatter.
Det bästa sättet att försvara ditt icke-tränande är att nedvärdera träningen och jag vet att om du är 100% ärlig mot dig själv och ger det lite tid så kommer du att själv kunna inse när du gör det. Ett exempel är negativa tankar om tränande personer i din omgivning. Termer såsom ”träningsfreak”, ”hurtbulle” och den snabba stämpeln ”träningsberoende” är direkta exempel på nedvärderingen. Attack är alltid bästa försvar eftersom det är enkelt och snabbt.
Träning hotar den icke-tränande eftersom företeelsen träning utmanar en stor del av den icke-tränandes personlighet. Vetskapen om träningens fördelar gör att det dessutom är en jäkligt irriterande motståndare. Den kommer där med sina jobbiga fakta som indirekt utmålar dig som ohälsosam och allmänt dålig. Resultatet av det är att direkt försöka demonisera träning och tränande personer.

För att ge ytterligare exempel på fenomenet kan vi titta på konkurrerande företag inom samma bransch. Där förekommer ständigt skämt om varandra i små till synes oskyldiga försök till att förnedra och förminska konkurrenterna. En vän som jobbade på Securitas berättade att de brukade kalla konkurrenten Partena för ”Försena” och Falk säkerhet för ”Falsk säkerhet”. I retur blev Securitas själva kallade för ”tre lingon” med tanke på deras logotyp med tre röda prickar på svart bakgrund.

Det här självförsvaret av flockar vi tillhör ser jag numera överallt. Exempelvis då jag för en tid sedan efterfrågade ett vegetariskt recept på Facebook. Direkt fick jag kommentaren ”ska du också bli en sån där gräsätare?!”. Vidare kom kommentaren ”mer kött till folket!”. Jag hade alltså bara frågat om ett vegetariskt recept, helt utan några som helst fördömanden eller dolda agendor. Men det som egentligen hände var att min förfrågan om ett vegetariskt recept väckte det förödande självförsvaret till liv eftersom det hade att göra med ett livsval som rivaliserade med de kommenterande personernas livsval. Det var ett hot mot deras matvanor och måste därför snabbt fördömas och demoniseras. Just i den här frågan kan det också ha att göra med djupare saker såsom en inneboende fejd kring moral och etik. Kanske pågår en kamp inom de som kommenterade, där de kanske egentligen skulle vilja avstå ifrån att stötta djurindustrin? Jag själv har redan erkänt att de negativa kommentarer jag förr har fällt om vegetarianer och veganer till stor del handlade om just det. Nej, jag är varken vegetarian eller vegan i skrivande stund men jag erkänner fullt ut att jag lever i en dubbelmoral vilket har gjort att jag i perioder försökt att göra bättre val. Välja mer fisk och mer vilt.

Det första du måste göra för att bli vad jag kallar för en naturlig träningsmänniska är att fullt ut accepterade dig själv som en tränande person. Att sluta försvara ditt stillasittande eller den rådande livssituation som du innerst inne vill förändra. Du måste inse att du är fri att välja och att du inte behöver vara med i någon flock alls om du inte vill. Själv utnyttjade jag den psykologiska strävan efter tillhörighet genom att aktivt försöka identifiera mig själv som en i flocken tränande personer. Det gjorde att jag snabbare kom in i det nya sättet att tänka och att se på träning.
Mitt grundbudskap är alltså att du måste sluta se på dig själv som en icke-tränande person som ska försöka börja träna. Börja med att verkligen försöka identifiera dig själv och kategorisera dig själv som en tränande person. Acceptera den bilden av dig själv och försök att skjuta bort varje negativ tanke om träning. Du förstår ju varför de negativa tankarna finns där. Att det är en omedveten reflex för att försvara dig själv och den du är, men att det inte är av godo. Varje gång du tänker en negativ tanke om träning eller tränande personer så tar du ett litet kliv bort ifrån träningen, och vice versa.
Det här gäller i stort sett vilken förändring som helst som du vill göra. Om du vill prova en ny träningsform eller börja träna mer än du redan gör idag. Släpp greppet och våga tillhöra något nytt.

Just den där vetskapen om vår ständiga kamp om att försvara och förminska olika flockar som vi tillhör har gjort att jag känner mig friare som människa. Jag gör bättre val och är mer rationell eftersom jag inte längre håller med en grupp bara för att jag är med i gruppen. Jag plockar lite här och lite där och väljer utifrån det jag verkligen tycker istället för att hålla med eftersom det förväntas av mig. En skön känsla som alltså även sträcker sig utanför träningen.

Så ge dig nu ut i världen och försök att aktivt hålla fokus på positiva tankar kring träning och kring den du vill vara. Jag kommer att ägna många inlägg åt att försöka förmedla min träningsfilosofi men just att du måste acceptera dig själv och välkomna dig själv in i gruppen tränande personer är ett mycket viktigt första steg. Le vid tanken på träning och vid tanken på att du faktiskt redan nu tänker i rätt riktning som läser det här. Du kan och du är jävligt bra.

De negativa tankarna om träning har också en annan grund som jag kommer att komma in på i kommande inlägg som handlar om min träningsfilosofi.

Lycka till och kram på dig!

DELA MED VÄNNER

Kommentarer

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.